jag orkar inte längre försvara mig.
känns som att jag inte gjort annat än försvarat mig i hela mitt liv.
mot det mesta faktiskt när jag tänker efter.
ibland känns det verkligen inte som att någon eller något i hela ens liv varit rätt.
alltid har man fått försvara sina handlingar, sina pojkvänner, sina val i livet överhuvudtaget.
från dess att jag var runt 12 har jag fått höra att jag är "vuxen" nog att ta mina egna beslut och blablabla.
mn heeey! låt mig då få ta mina egna beslut, göra mina egna misstag och leva mitt eget liv?!
kan inte vara så jävla svårt att släppa taget. ni har juh som aldrig haft taget ens.

ibland börjar jag dock undra ifall jag ens har taget? ibland går livet liksom bara förbi utan att jag märker det...
kanske för att jag fångas i dimman av bra böcker eller i skenet av solen som blänker mot havet?!
jag vet inte. ibland vet jag inte mkt. nu ska jag ut med änglarna.


XXX // Jessie James



hångel på trall fest ;)