yeas gick lite för långt när jag skulle på mötet. men hittade till sist.
gick juh vägen. ska ringa henne sen och se om vi kunde boka något nytt möte and so on...
sen skulle det bli stranden på nydala men vissa har juh tydligen inte med sig mobilen osv.
så lite svårt å nå dom då. som vanligt?! ibland blir man juh less på mindre.
så det blev istället stranden ute i "tjotahejti"
men den e dock tuuuusen ggr finare å säkert varmare vatten så jag klaga inte.
dessutom blev det grillning osv. mums mums!


havet är verkligen vackert. jag gillar det starkt. Verkligen äääälskar havet!
en utav sakerna som hållt mig kvar i holmsund är naturen. ojoj så fint.
kommer faktiskt sakna det riktigt mkt sen. men det finns säkert natur på nästa ställe oxå.
dom ställen jag funderat mest på är haga, teg, mariehem, marieberg å umedalen.
men nu tror jag nästan att jag ska om prioritera. jag tänker inte satsa på att flytta till ett ställe för att komma närmare vissa folk eller för att vissa folk tycker att här å där ska man bo.
jag tänker flytta dit jag känner för. å som vanligt ser vi väl vart det blir i sista minuten.
Men jag hoppas verkligen att jag i framtiden kommer att kunna få njuta av vacker natur där jag bor.
Ibland funderar jag dock på ifall det är här i Sverige som jag ska leva och bo. eller om det kanske är dags att ta sig ut på ett litet äventyr och fjonka sig ut i vida världen. finns så mkt att upptäcka...och UMEÅ mina kära vänner....finns det inte mkt mer att upptäcka i...tyvärr :(

Har juh som redan hittat en darling som jag gärna skulle bege mig ut på äventyr med. typ ett utav de största som finns på jorden. jag vill upptäcka allt med honom. det gör mig faan skraj ibland. att jag tycker om honom för mkt. för den här känslan känner jag inte längre igen. ett tag visste jag vad det var, men sen utvecklades den starkare å starkare. och ibland får jag för mig att jag nästan är besatt? men eftersom jag tycker mig själv ha fötterna på jorden och försöker att inte flyga iväg för mkt i mina drömmar så tror jag inte heller att besatt är rätt. ordet är nog kärlek. stor kärlek. jag vet inte riktigt hur stor. och jag vet ibland inte om jag vill veta heller. det känns inte kul att vara nervös och inte riktigt veta hur och när allt ska ske å vad som ska ske. jag vill juh bara vara älskad å kunna älska tebax. ibland blir det svårt. jag vill bara rymma för att inte kunna mista allt igen. jag e livrädd. jag vill verkligen inte förlora det jag har. det jag tror mig ha, kanske jag ska påpeka. för faktum är att jag inte fått några som helst klartecken på vad vi är. på vad vi kommer att bli. eller om det är något alls. jag blir bara jätte ledsen över tanken på att det kanske inte blir något mer. men shiiit va jag svamlar. det här orkar för hoppninsvis ingen läsa.

jag är trött på folk som klankar ner mig. jag blir inte bättre än vad NI gör mig till. tack alla ni som verkligen PEPPAR mig till att ta mig i kragen och göra er stolta (eller?!) .men ibland känns det  verkligen som att ni bryter ner mig sakta men säkert. men jag får väl skylla mig själv. det är väl jag som e destruktiv och väljer själv att umgås med er, visst?! för ni försöker juh säkert bara hjälpa mig...tack men jag behöver inte eran hjälp. att bryta ihop kan jag göra på egen hand. so go fukk u self eller behöver NI hjälp med det?! Man kan inte alltid vara på topp. men om man någon gång är det. då dyker sånna jävlar som ni upp och bryter ner en. det är då ett som e säkert. Tack för att ni finns så att vi inte flyger iväg och lyckas med något, utan blir kvar och lika misslyckade som ni. Tack Tack!

nä nu ska jag fly verkligheten igen. dags att lämna sverige - umeå - holmsund - min lägenhet och förlora mig själv i min älskade bok. (2a delen om agata hansson - otrogen på öppen gata av belinda olsson LÄS DEN!!!)

XXX Jessie James