hur kan något så vanligt kännas så tillgjort och konstigt?!
så mysigt men endå inte avslappnande?
så trevligt men endå inte trevligt?!
jag vill inte. men jag måste sluta hålla på med sådant här!
jag kan inte fortsätta när jag vet att jag mår skit efteråt.
för stunden är lyckan ett minne blått...

du förstår ingenting.
eller så är jag helt obegriplig.
jag blir så ledsen på mig själv.
varför inte bara säga som det är?
som jag tycker?
jag tycker dock redan jag gjort det.
men kanske inte tydligt nog?
åhh jag går under.

hurt....it hurts so mutch!