ibland blir jag sååå frustrerad över mig själv.
jag vet precis vad jag vill och vet hur jag ska nå det.
men det går inte. det är som om jag hade något stopp.
ett lås som är inställt på att inte öppnas.
eller så kanske det är ett tids lås?
ett sådant som öppnas när tiden är mogen...
man kan väl hoppas på det sist nämnda.

ibland blir jag dock osäker. jag vet inte riktigt om jag har ork nog att klara av allt som jag har lust till.
det hjälper verkligen inte att jag saknar mod till att göra verklighet av saker och ting.
man blir så frustrerad när man vet att man kan. men inte vågar ta chansen.

finns det något jag beundrar här i vårat "svenska" liv är det folk som står ut och går sin egen väg.
folk som gör verklighet av sin dröm. som vågar resa och vågar ta chansen när den är där.
jag tror dock på att man som person måste mogna och att alla inte är redo för att bli "känd över en natt" osv.
idol kanske passar vissa, men skulle aldrig passa mig. (först och främst för att jag inte sjunger någe bra haha!)

jag kan så här på rak arm inte heller komma på något som jag e sjukt bra på.
jag tycker det e jätte tråkigt för alla vill ju ha Något som man kan utveckla och bli bättre på.
något som man kan jobba vidare på och sedan kanske till och med tjäna pengar på.
att få ha sitt intresse som jobb är väl det mest ultimata av alla jobb?

visst har jag ett intressant liv. ett bra jobb och underbar pojkvän. underbar familj och fina vänner.
Men jag känner verkligen att något saknas. jag vet inte om det är en hobby att sitta och blogga eller skriva och läsa.
jag vet att jag älskar att skriva och att läsa en bra bok är defenitivt något jag värdesätter. Men något fattas.

Mina hundar gör att man känner sig uppskattad när man kommer hem. dom ger mig kraft att orka ut, för ut måste dom.
utan dom skulle jag nog bara sitta inne. jag skulle bli galen av uttråkning, galen av att inte ha något att göra.
jag tycker om mina hundar och när jag var yngre ville jag verkligen jobba med hund som yrke. Nu har jag träffat så mkt olika hundpersoner och hundtränare osv att jag aldrig skulle våga mig på den branschen. den är verkligen sten hård!

så vad är då min dröm i livet? vad är det som saknas och vad vill jag göra?
jag vet precis vad jag vill göra. och jag skulle nog lätt kunna ta reda på vad som behövs och hur jag ska klara det hela.
Men just nu är jag väl helt enkelt inte mogen för det. jag vill såklart. men jag vet inte om varken jag eller omgivningen skulle klara av en sådan förändring. mest så är jag nog bara rädd och vill inte ha kritik. men det är något jag jobbar på.
tids nog när jag är mogen så kommer jag att påbörja ett nytt kapitel på mitt liv, så att säga.

tills dess får jag sysselsätta mig med andra saker. tänka på framtiden och fantisera....
fast kanske inte för mycket...då har jag en tendens att hamna mitt i sånna här jobbiga jävla inlägg på min blogg.
konstigt hur hjärnan bara stänger av och låter fingrarna sköta resten =)

XXX Jessie James