brev å skit...?!
För några dagar sedan så höll jag på att rensa å kasta iväg en hel del massa papper och grejer...
Jag råkade då på några gamla brev som jag på något knasigt vis lyckats behålla.
Jag förstår inte riktigt hur de kom sig att jag inte svarade på ett utav breven. Jag vet att jag skrev flera brev , hade faktiskt dom också sparade på samma ställe... dock tycker jag att det är himlans pinsamt att skriva brev. Det är så personligt och fint. Och jag minns alla tårar å glädjeskutt å jag minns också hur besviken och ledsen jag blev.
Jag var så himlans förbannad över att det visade sig att personen i frågan yttligare en gång vände på klacken å gick. Att det ännu en gång blev jag som stod där "trånandes" och saknade något. Jag kunde gett mkt för denna personen. Men istället fick jag svälja allt och gå åt ett helt annat håll. Personen i frågan ville varken veta av mig eller ha med mig att göra.
Inte på riktigt. Bara i en fantasi. Eller var det som han skrev i brevet? När han bad om ursäkt för att han "där ute" betedde sig som skit mot mig men att det bara var pga att han inte kunde hantera sina känslor och blev rädd?
Ja jag kommer nog aldrig riktigt få svar på mina frågor å jag kommer nog aldrig betee mig moget nog i den där situationen eller när det gäller denna personen. Mina känslor lekte verkligen flipperspel med mig och det är inget jag vill utsätta dom för igen. Varken mina nära eller kära eller mina känslor.
Det jag tycker är skumt med det hela är att jag just sparade brevet från denna person. Jag kunde lika väl ha eldat upp det eller slängt det i soporna. Men jag tror att jag ville påminnas om just denna känslan. Så att jag aldrig sätter mig i samma situation igen. Eller? Ja jag vill då iallafall låtsas som att jag är så "smart" och inte att jag är de dumma kärlekskranka jag som hela tiden vill så mkt men aldrig kommer till "skott"...eller?!
Dumma blåögda flikka...När ska du lära dig?!
XXX Jessie James
Jag råkade då på några gamla brev som jag på något knasigt vis lyckats behålla.
Jag förstår inte riktigt hur de kom sig att jag inte svarade på ett utav breven. Jag vet att jag skrev flera brev , hade faktiskt dom också sparade på samma ställe... dock tycker jag att det är himlans pinsamt att skriva brev. Det är så personligt och fint. Och jag minns alla tårar å glädjeskutt å jag minns också hur besviken och ledsen jag blev.
Jag var så himlans förbannad över att det visade sig att personen i frågan yttligare en gång vände på klacken å gick. Att det ännu en gång blev jag som stod där "trånandes" och saknade något. Jag kunde gett mkt för denna personen. Men istället fick jag svälja allt och gå åt ett helt annat håll. Personen i frågan ville varken veta av mig eller ha med mig att göra.
Inte på riktigt. Bara i en fantasi. Eller var det som han skrev i brevet? När han bad om ursäkt för att han "där ute" betedde sig som skit mot mig men att det bara var pga att han inte kunde hantera sina känslor och blev rädd?
Ja jag kommer nog aldrig riktigt få svar på mina frågor å jag kommer nog aldrig betee mig moget nog i den där situationen eller när det gäller denna personen. Mina känslor lekte verkligen flipperspel med mig och det är inget jag vill utsätta dom för igen. Varken mina nära eller kära eller mina känslor.
Det jag tycker är skumt med det hela är att jag just sparade brevet från denna person. Jag kunde lika väl ha eldat upp det eller slängt det i soporna. Men jag tror att jag ville påminnas om just denna känslan. Så att jag aldrig sätter mig i samma situation igen. Eller? Ja jag vill då iallafall låtsas som att jag är så "smart" och inte att jag är de dumma kärlekskranka jag som hela tiden vill så mkt men aldrig kommer till "skott"...eller?!
Dumma blåögda flikka...När ska du lära dig?!
XXX Jessie James
Här får du gärna printa ner en rad så lovar jag att skriva tebax! Vill du komma i kontakt med mig? Maila--> jessie.modell@gmail.com
Kommentarer som anses vara stötande mot mig eller mina nära raderas. Även spamkommentarer & kommentarer fulla med länkar raderas.
Postat av: Kinn
leeets DOO! när har du tid ^^
Trackback
