Som säkert de flesta vet så har jag alltid haft en önskan om att få göra ett litet ingrepp.
Knappast kallat litet egentligen. En operation är ju alltid en operation. Hur vanlig den nu än må vara.
Men jag kan väl ta allt från början så att jag slipper få anklagelser å påhopp om ditt å datt. Läs gärna allt innan ni
slänger ur er en jävla massa skit. Detta handlar om en bröstoperation.

När jag var yngre och alla andra började utvecklas här å där så blev jag "lång" och "smal" istället för att utveckla några som helst kurvor. Detta störde mig inte så jätte mkt förens några killar i klassen började påpeka det. Självklart är killar killar å nu på efterhand vet jag att jag inte behöver ta åt mig. Men berätta det för en 12åring?

Tiden gick och jag kom på att det fick plats en hel del inlägg i en bh. Nöjd och glad vart jag och utåt sett har nog de flesta inte tänkt speciellt mkt på det hela. Faktiskt!
Jag har aldrig varit en sådan person som förknippats med mina bröst. För jag hade inga. Dom var inte så små som ärtor men inte stora som meloner. Alltså en handfull. Lagom sådär. Men inte tillräckligt. Inte utan bh.

Tiden har gått och jag har till och från halkat in på olika debatter och disskutioner om operationer där och här. Men bröstoperation har alltid stått mig nära. Jag har läst på och försökt få reda på så mkt fakta som möjligt. Jag har fått klämma och känna på inlägg. Jag har frågat ut mina nära och kära som redan har. Jag har kollat på ena dokumentären efter den andra. Det jag saknade var inte självkänsla utan en trygghet i mig själv. Något fattades och när jag stod naken framför spegeln så var det bröst.

Jag sprang i höstas in på en konsultation med Polarkliniken i Umeå och efter att ha pratat med honom så visste jag att det var precis detta jag ville göra. 36-37 000kr låter ju billigt och bra. Men va han inte lite skum doktorn? Jo då.
Han ringde upp mig 2dagar senare och sa att dom hade en avbokning. Jag tackade nej.

Pengar det hade jag redan. Men han kändes helt enkelt inte bra. Letade man fakta på nätet om själva stället så hittade man i princip inget. Jag personligen kände mig helt enkelt inte trygg där. Och jag vet att skulle det blivit något fel skulle alla i min omgivning tycka att jag var dum i huvudet som satt mig i den situationen. "du kunde ju åkt till poland å gjort det för 15 000kr och det hade säkert blivit mkt bättre" ekade i mitt huvud. Jag struntade som sagt i det...

Jag tror det gick en vecka hemma efter att jag tackat nej och avbeställt min operations tid som jag fick i början av januari. Jag skickade iväg ett mail till Victoria kliniken och Akademi kliniken som är Sveriges 2bästa kliniker. Victoria kliniken hörde av sig på en gång och någon timme senare fick jag svar från den andra. Jag var inne och kikade på bådas hemsidor och sedan ringde jag och pratade med dom. Mellandagarna for jag ner till stockholm på en konsultation på viktoria kliniken.

Det var helt underbar personal. Hela stället luktade fräsht och gott och såg ut som ett litet hotell. Hissen trodde vi var ett litet rum eftersom det var speglar, stenar och växter där inne. Sedan fick jag träffa kirurgen Örjan Gribbe. Helt underbar liten farbror som tog mkt bra hand om mig och Tezzan som följde med som moraliskt stöd och för att jag skulle hitta dit överhuvudtaget.

Jag fick svar på alla mina knasiga frågor och han gav mig hur mkt information som helst. Vi testade olika inlägg och han mätte mig både här och där på överkroppen för att se ifall jag var jämn eller om något behövde korrigeras. Sedan kom vi fram till en storlek som skulle passa mig och endå inte se för stort ut. Victoria kliniken vill göra så naturliga bröst som möjligt vilket också var vad jag eftersträva.

Jag tycker inte på något sätt att mina bröst är fula. Verkligen inte. Jag tycker mina bröst är jätte fina. runda och perfekt form. Dock ville jag ha dom lite större. en aningens större bara. Fast egentligen ganska mkt större. Jag ville ha stor C liten D. Innan operationen bar jag upp en B kupa. Ungefär. Exakta mått på före och efter kan helt klart letas fram om någon nu mot förmodan är jätte jätte intresserad.

Ja ni som bara ville läsa och se ifall jag gjort en operation eller inte behöver inte fortsätta läsa. Ja jag har opererat mig. Och det gick jätte bra. Ni som fortfarande är intresserade och vill veta hur det var och vilka tankar jag har kring det kan fortsätta läsa.

Jag har tidigare hamnat i en disskution angående hurvida vilka som helst ska få göra bröst och ifall man som modell kan öka sina chanser mm. Självklart tycker jag fortfarande att man ökar sina chanser. Jag mådde faktiskt dåligt! riktigt dåligt över att visa mig naken, ha på mig bikini osv i andras sällskap. Inte för att jag tycker att det på något sätt var fult att ha små bröst. Men det var bara inte SÅ som jag ville se ut.

Jag vill ha stora bröst som man kan trycka upp till hakan om man skulle känna för det. Att ha små bröst är jätte vacker å jätte bekvämt och jag behövde aldrig bh egentligen, utom för att trycka upp dom lilla jag hade eller fylla på med inlägg. Men jag behöver fortfarande inte använda bh sen om jag inte vill. Det är nog den största skillnaden mellan äkta och fejk.

Nu till operationen. Jag opererades i stockholm när jag å daniel var nere på våran "mini semester". Jag skrev då tex att Darling betalade min resa osv. Det gjorde han inte. Jag betalade hans resa för att han skulle hänga med som sällskap. Mina hundar tog hans underbara mor och far hand om.

Den 12januari var operations dagen. Dagen innan eller egentligen veckan innan operationen höll jag på att oroa ihjäl mig. Precis efter konsultationen gick jag i princip på moln för att det äntligen kändes 100% rätt. Ju närmare vi kom den 12januar, så blev jag mer och mer nervös och kinkig.

Dagen före var vi hos Tezzan och vi var uppe sent. Vid 2tiden hamnade vi sedan i säng. Jag skulle upp vid halv6 för att duscha och sedan vid 6tiden kom taxin för att hämta upp mig. På morgonen duschade jag med en speciell svamp för att få bort alla bakterier osv. På kvällen innan hade jag duschat håret och tagit bort sminket noga. Med svampen så tvättade man hela sig från halsen och neråt. Jag var extra noga vid brösten. Ja ni förstår säkert why...

Taxin kom fram 20 i 7 och jag väntade utanför ett tag, utifall att jag skulle spy eller något...Det gick dock bra och jag gick till porten och ringde på. Därefter fick jag komma in på mitt rum. Träffade tjejen jag skulle dela med och sedan åkte vi upp. Självklart var jag så nervös att jag glömde min mp3 på rummet och fick åka ner igen. Jag var nr3 på listan av oss 4tjejer som skulle opereras just då tror jag. Jag fick frulle i form av dropp och lite annat kul. Det var tur att jag var så himlans trött för det blev en ganska lång väntan. Jag lyssnade på mp3 och pratade i mobil.

Sedan blev det äntligen min tur. Jag sprang på toa och sedan visade dom mig vägen in i operations salen. SOM VAR RUND! Ni kan nog inte ens förstå hur fint det är där. Man känner sig verkligen som en princessa! även om man skulle opereras och sprang runt i en vit rock.

Operationen gick smärtfritt och snabbt och vips var jag tebax i min säng på uppvakningen igen. Jag kikade ner och såg bröst. först tänkte jag att dom bara ljuger med mig och har inte gjort något men sedan somnade jag igen.

Efter några timmar fick jag lite mat och då kan jag lova att jag var hungrig. Sedan fick jag och hon jag delade rum med åka ner till rummet. Vi presenterade oss och började babbla på om allt möjligt. Titt som tätt kom personalen in och kikade om vi behövde något osv. Vi fick stretch övningar som skulle göras och lite mat mm.
Vi stannade kvar över natten och klockan 9 på tisdag morgon fick jag åka taxi hemåt. Alltså hem till Tezzan.

Tjejen jag delade rum med var helt underbar och innan vi tog adjö så bytte vi nummer och har sedan dess haft lite sms kontakt osv. Kändes skönt att ha någon att prata med när man vaknade upp på natten och att disskutera hur man skulle säga till folk att "jag har opererat mig" osv. Jag har valt att inte sätta ut någon namn på henne eftersom ingen av er endå känner henne och hon är min speciella "bröst vän".

Dagarna efter operationen så kändes det konstigt. Jag var trött och öm i hela kroppen. Jag har förut i bloggen skrivit att det känns som om revbenen är av. Och det är nog enda sättet jag skulle kunna förklara det på. Man är öm från magen å till halsen. Armarna kan inte användas och dr Örjan sa att man inte fick lyfta mer än 3kg. Jag kunde då inte direkt lyfta något. Snabba ryck eller ryck överhuvudtaget var bara att glömma! Det gjorde skit ont och gör fortfarande ont.

Jag halkade till några dagar efter operationen när det hade kommit ca 15cm snö. Jag ramlade inte utan drog bara upp höger armen i ren reflex för att få balansen åter. Jag såg framför mig hur ett stort blodbad öppnade upp mina stygn och hur marken färgades röd. Jag såg framför mig hur jag i princip dog. Det gjorde så fruktansvärt ont i hela kroppen. Som tur var så blev det bara ett blåmärke precis vid armhålan. En slags bristning skulle man kunna säga. Jag trodde jag skulle behöva fara in och sy mm. Men så allvarligt var det inte. Som tur var!

Jag har inte på något sätt kännt att det "inte är mina bröst" för det har det varit sen början. Ett tag undrade jag hur små bröst jag hade haft förrut egentligen för det kändes som jag alltid hade haft dom som jag nu har. Men som tur gjorde vi både avgjutning (vilket jag faktiskt kan rekomendera...haha hur nice som helst) och sedan har jag en hel del bilder på dom. Och det jag blev mest förvånad över det är att Örjan gjorde ett sådant underbar jobb att dom ser precis ut som förrut fast större! precis så som jag ville ha dom.

Det jag tror är mest intressant för alla att veta är juh egentligen vad det kostade och hur mkt jag satte in. För det är då dom frågorna jag hittils fått ställt flest gånger. kalaset gick på ovesäntliga 50 000kr inkl Kapselkontraktions försäkring. Sedan får man ta det pluss resa till stockholm, först på konsultation som kostar 500kr och sedan ner på operationen och så nu ska jag ner och ta bort stygnen. Och hur mkt jag satt in tycker jag egentligen inte jag behöver skriva ut eftersom det skiljer så mkt från person till person i storlek och form. Och dessutom tycker jag att något av detta kan vara lite privat. eller?

Sedan ska man tänka på vilket slags jobb man har. Och se till att man har hjälp de första veckorna. Jag får fortfarande inte gå ut med Angel i koppel ifall hon skulle rycka till eller något. Att köra bil kan man inte göra första veckan och att lyfta går som sagt inte. för mig har mina vänner/pojkvän ställt upp och gjort min "dröm" uppfylld genom att ställa upp och stötta mig. Det här är inget ingrepp man gör bara för att, man ska precis som jag gjort tänka igenom det noga jag har gjort det för min skull och ingen annans å det tycker jag är viktigast.

Jag är jätte nöjd och jag hoppas att allt ska gå bra i fortsättningen för mig och mina boobies! Nu vet ni en utav mina "hemlisar" jag väntar alltså inte Barn eller Bebis. Och är inte därför öm i brösten.
Har ni frågor eller funderingar är ni självklart välkomna att maila mig på : jessie.modell@gmail.com
Eller skriva här på bloggen. Väljer ni att inte skriva blogg adress kommer jag att svara här i kommentars fältet.
Elaka kommentarer undanbedes och kommer endå att raderas!

XXX Jessie James