Jag har verkligen mer hemlängtan än någonsin.
Ifall min familj, vänner osv. hemifrån skulle starta någon
sorts kupp för att få mig hemåt igen så skulle jag troligen inte tveka.
Jag önskar verkligen att det inte var 100mil emellan.

Jag hoppas och vill verkligen att allt ska lösa sig med julen och så.
Men jag vet också att det inte kommer göra det. Inte på det viset som jag önskar
iallafall. Känns trist att inte ha några direkta framtids planer. Att inte kunna planera
längre än någon månad bort. Men samtidigt har jag mkt att se fram emot. Tids nog
så kommer allt att lösa sig på ett eller andra viset. Men avståndet skapar verkligen problem.
Speciellt om man tänkt ta ledigt från jobb och inte kan jobba mellan dagarna osv.
Dessutom kostar resan och även om det inte är så jätte dyrt så blir det en slant när man ska
transporteras och ha med julklappar hit å dit osv.

Men självklart borde familjen gå först. Även om dom och jag blir utan julklappar.
Men jag gillar att skämma bort dom. Och jag önskar jag tjänade massa mer så att man faktiskt kunde göra det.
Ofta och väldigt mkt. Nya skor och klänningar. Träningskläder. God mat och dryck.
Dom förtjänar verkligen det bästa.

Jag avundas verkligen alla er som har familjerna nära. Som kan umgås med era syskon när som helst.
Som kan plocka upp telefonen och prata med dom utan att det ska bli "jaha vad sysslar ni med då?"
Och så får man en redovisning på ALLT vad som hänt senaste halvåret. Allt som man missat...
Dom växer ifrån en och blir som vänner man aldrig träffar. Även om man tänker på dom ofta.

Relationer måste man verkligen kämpa med. Och tyvärr har familjen aldrig riktigt prioriterats på det viset.
Men nu vill jag verkligen kämpa. Men det går inte bara från ett håll. Och inte med detta avstånd.
Kanske är jag bara väldigt less på livet i allmänt just nu och vill hem en sväng för att hämta krafter?
Jag vet inte. Men jag saknar verkligen "hemmet" och "rummet mitt" osv.

XXX Jessie James