Jag älskar mina vänner och jag vill självklart ENDAST det bästa till dom allihopa.
Det har inte med den saken att göra.

Skulle jag få välja mellan att göra alla mina vänner glada eller göra mig glad skulle majoriteten vinna.

MEN skulle det vara så att Jag nu skulle få chansen att vinna något som JAG verkligen vill ha då vill jag naturligtvis ta den chansen. Det handlar inte om att missunna andra. Det handlar om att själv försöka få det man vill ha.
Jag vill inte gå över lik. Absolut inte. Men så många gånger som jag valt vännerna före massa annat så orkar jag inte längre.



Jag tänkte hoppa av gitarr tävlingen för att jag inte ville ha något bråk tex. Men frågan är varför JAG ska hoppa av? Det var ju jag som hittade tävlingen. Självklart ger kanske inte det mig större annledning att få vinna den. Men jag hoppas väl på att mina vänner ställer upp och röstar.
Sen kan jag i princip inte göra mer....

Jag tycker inte jag ska behöva förklara mig hela tiden å folk frågar "men spelar du gitarr?"
Min fråga är tebax isånnafall "men gillar du Hanna Montana?"
Hade det varit en tävling om handväskor hade ni då tyckt att jag skulle vinna den?!

För tydligen är det inte okay att önska sig en gitarr om man inte spelar i ett rockband.
Jag vet inte riktigt hur dom där som spelar i rockband tänker då. För jag har redan en gitarr.
En sliten gammal skit och jag vill ha en ny. Och nej jag är inte med i något band och kommer inte vara med i något band. Jag skulle bara tycka att det var väldigt coolt att ha en gitarr som man faktiskt själv designat!

Men det kanske är just pga sånna här annledningar som man inte har allt för många vänner.
Och dom vänner man har säger snipp snapp titt som tätt.

Men jag kan fortfarande inte vara någon annan än den jag är. Jag kan forfarande inte låta bli att önska att jag var smidigare, kunde mer fancy ord eller något sådant. Jag önskar självklart att jag var mer givmid och mer älskvärd. Jag önskar att mina vänner ställde upp för mig till 110% och att jag gjorde detsamma mot dom.
Jag vill så himlans mkt och jag vill det på en å samma gång. Ibland går inte allt rätt och ibland tar det längre tid.
Självklart är jag avundsjuk och vill ha allt. Men jag ljuger inte om det eller låtsas något annat.
Frågar man något får man veta rakt ut. Inga konstigheter. Men självklart är jag sjäv en pain in the ass om jag gjort något fel. Jag ber aldrig om ursäkt och det är aldrig mitt fel. Jag är inte en tröstande människa om det inte gäller barn. Jag vet inte hur jag ska hantera sådant och det är väl delvis pga min uppfostran.

Jaja nu orkar jag inte mala mer om detta. Nu har ni fått yttligare en inblick i hur en jävla primadonna tänker. Och ja jag önskar så många gånger att jag var den där blyga tjejen i den vita jäva skjort klänningen men det är jag inte. Jag slåss, spottar å fräser. Ibland händer inte mkt mer än så. Men oftast drar jag alla över en kamm och får sedan sota över det hela. tyvärr. Men jag lär väl mig kanske av mina misstag.

Kanske som sagt.
Ibland är inte all publicity good publicity!
XXX Jessie James