Nu är jag väldigt mixed feeling. Jag är både ledsen och väldigt koncentrerad på vad jag vill.
Jag orkar inte ha det som det är just nu. Till och från mår man toppen och sedan är det verkligen botten.
Jag känner inte att jag har någon som helst trygghet och jag trivs verkligen inte med det.

Jag kräver en trygghet. Även om det kanske inte är för alltid. Så vill jag ha ett nu. Något som man kan förlita sig på. Något som man kan se fram emot och förlita sig på. Jag vill kunna tänka tanken "om ett år skulle vi kunna..."
Men det kan jag inte just nu.

Jag måste ta mig själv i kragen och sätta mig själv på första plats. Skita i vad andra tycker och tänker och bara köra mitt lilla race. Jag vill lite för mkt. Jag vet. Men jag orkar inte få höra att vissa saker jag säger och gör "är fel". Att hela tiden gå runt och tänka på "vad är fel och vad är rätt" det är verkligen inget jag vill eller orkar.

Jag kände så himlans mkt igen mig i Prinsessa när hennes far och mor skulle förklara att "visst är hon speciell i våra ögon, hon är ju våran dotter...men i andras?! Nej hon måste nog ge upp den drömmen"
Jag vill ha en familj som tror på mig. Som uppmuntrar mig till att bli bättre. Som ställer krav som dom vet att jag klarar av. Men också finns där och stöttar och tar upp mig från marken när det gick fel.

För ibland går det fel. Flera gånger om. Men man lär sig. Man tar sig upp. Och gör man inte det så lär man sig av det. Till sist faller självklart puzzel bitarna på plats. Men man måste våga för att satsa!

Frågan är bara hur ska jag nå mina mål? Vad har jag för mål?
Vad är jag besviken över? Vill jag verkligen det här? Hur ska jag ändra det hela?
Många frågor. Många svar. Inga fel eller rätta vägar.

Vilken väg ska man ta?
XXX Jessie James