Jag är så klyven.
Jag vet verkligen inte hur jag ska göra med jobbet...
Känns inte alls kul att behöva välja mellan änglarna eller att få in money.
Och det här med att någon "vän" skulle ställa upp känns banalt.
Är svårt nog att hitta en hundvakt över en helg. Men att hitta någon som
skulle ställa upp typ varannan vecka å dom nätter man jobbar?!
Jo tjena. Nä så snäll är bara jag. För skulle någon fråga skulle jag inte tveka att
ha hela lägenheten full med djur. Men sen är ju just de min dröm.
Ett hem fullt av barn å djur.
Jag har kommit på varför jag vill ha så många barn. Det är för att jag känner mig ensam.
Jag vill ha huset fullt av spring. Jag vill inte bli övergiven. Jag önskar mig en familj som bryr sig
om varandra och ställer upp. En familj där man har något att säga till om och dela med sig av.
En familj som stöttar och är kärleksfull. Det är min dröm. Someday?
Jag har funderat mkt. För mkt! Men faktum är att jag kommer framåt. Jag börjar reda ut mig själv.
Jag bryr mig inte om att folk tycker jag är hård å ärlig. En bitch, en fitta eller what ever.
Så mkt som jag vuxit å tagit mig igenom SJÄLV skulle vissa aldrig klara av. För det är själv jag tagit mig igenom
allt. De mesta. Från att jag flyttade hemifrån tills nu. Självklart har jag haft vissa folk som hjälpt mig under tidens gång också. Men jag kommer nog alltid att vara en liten ensam varg.
Dock är jag självklart tacksam över all hjälp jag fått. För det har troligen varit annledningen att jag gått vidare.
Att jag kommit över det hela. Att jag fortsatt framåt. Ett steg i rätt riktning?
Jag vet inte riktigt hur jag ska göra nu. Jag vet inte alls...
Känns inte alls kul att behöva välja mellan änglarna eller att få in money.
Och det här med att någon "vän" skulle ställa upp känns banalt.
Är svårt nog att hitta en hundvakt över en helg. Men att hitta någon som
skulle ställa upp typ varannan vecka å dom nätter man jobbar?!
Jo tjena. Nä så snäll är bara jag. För skulle någon fråga skulle jag inte tveka att
ha hela lägenheten full med djur. Men sen är ju just de min dröm.
Ett hem fullt av barn å djur.
Jag har kommit på varför jag vill ha så många barn. Det är för att jag känner mig ensam.
Jag vill ha huset fullt av spring. Jag vill inte bli övergiven. Jag önskar mig en familj som bryr sig
om varandra och ställer upp. En familj där man har något att säga till om och dela med sig av.
En familj som stöttar och är kärleksfull. Det är min dröm. Someday?
Jag har funderat mkt. För mkt! Men faktum är att jag kommer framåt. Jag börjar reda ut mig själv.
Jag bryr mig inte om att folk tycker jag är hård å ärlig. En bitch, en fitta eller what ever.
Så mkt som jag vuxit å tagit mig igenom SJÄLV skulle vissa aldrig klara av. För det är själv jag tagit mig igenom
allt. De mesta. Från att jag flyttade hemifrån tills nu. Självklart har jag haft vissa folk som hjälpt mig under tidens gång också. Men jag kommer nog alltid att vara en liten ensam varg.
Dock är jag självklart tacksam över all hjälp jag fått. För det har troligen varit annledningen att jag gått vidare.
Att jag kommit över det hela. Att jag fortsatt framåt. Ett steg i rätt riktning?
Jag vet inte riktigt hur jag ska göra nu. Jag vet inte alls...
Här får du gärna printa ner en rad så lovar jag att skriva tebax! Vill du komma i kontakt med mig? Maila--> jessie.modell@gmail.com
Kommentarer som anses vara stötande mot mig eller mina nära raderas. Även spamkommentarer & kommentarer fulla med länkar raderas.
Trackback
